Svartjobb i köket!

I ett desperat försök att variera pastaätandet kokade jag idag svart spagetti. Den var klart mer spännande före kokningen och blev snarast mörkgrå. Smaken och konsistensen var helt OK, men priset var egentligen hårresande: 26 spänn för ett halvt kilo. Förmodligen första och sista gången den dyker upp i det här huset. Det är mycket bättre att lägga pengarna på någon god färsk pasta.

Köksinvigning

Köksprojektet är nu nästan klart. Lite puts kvarstår, som gardinstång och rätt kuddar i kökssoffan, även känd som pansarkryssaren Hemnes. Skjutdörrarna har gjort ett rum av det som tidigare mest var ett matosande annex till hall och vardagsrum. Kronan på verket är i mina ögon den lilla läderklädda ljudgrunkan, som tillsammans med dörrarna gör att man kan dundra på Rufus Wainwrights Dinner at Eight, medan resten av familjen brölar TV i vardagsrummet. Ljudgrunkan ger dessutom nostalgivibbar, eftersom jag under många år använt min farmors gamla läderklädda transistorradio från Aga. Den är tyvärr nästan oanvändbar numera, men får vara kvar eftersom den har rent estetiska kvaliteter. Tyvärr har jag svårt att tro att den nya ljudgrunkan överlever lika länge som farmors radio.

Zetterberg öser på!

På min lilla ort händer väl inte så väldigt mycket, men det finns en del tappra arrangörer av konserter och dylikt. Igår hade kulturföreningen på orten ordnat hit Sven Zetterberg (Wikipedia), som röjde rejält på Elektron. Sven själv var förstås hur bra som helst, särskilt efter halvtidspausen, men bandet var enormt svängigt. Särskilt mycket gillade jag gitarristen Anders Lewén. Det var en hel del spontandans, men jag nöjde mig med en vända på golvet. Detta var lyckligtvis bara den första av tre Zetterberg-konserter i höst och vinter. 24/11 är det nostalgi på Luna kulturhus i Södertälje med Blue Fire (och Friskt Vatten) och 19/12 återförenas Chicago Express för en kväll på Oktoberteatern i Södertälje. Det blir en blå höst.