Spotifierat

Jag har (äntligen!) uppgraderat min PowerBook G4 från OSX 10.3.9 till 10.5.4. Det verkar rimligt, eftersom rykten gör gällande att nästa version (10.6, a.k.a. Snow Leopard) inte kommer att stödja PowerPC-baserade maskiner. Så G4:an får rulla några år till, sen får vi se. Det kanske blir revision 3 eller nåt av MacBook (Pro?).

En trevlig bieffekt är att jag nu kan köra Spotify (kräver minst 10.4), så nu är man förlorad för världen. Känns lite som när Napster kom. (Herregud det är tio år sen nästa år!)

Måste testa att lägga ut spellistor och sånt. Här en enkel variant: Television, Marquee Moon/Adventure/Live At the Waldorf.

Scrobblar ocså till mitt konto på last.fm och flashar de senaste låtarna på min Facebook-profil och här på lilla bloggen med en lite widget.

Just nu rullar Velvet Underground, 1969:1. 40-årsjubileum nästa år där ja, i oktober-november!

Så kan det gå

Steg upp vid 8.30 och blev snart varse att äldre sonen egentligen borde varit uppstigen för ett bra tag sen, eftersom han skulle jobba idag, den nattsuddaren. Så det blev till att skjuts honom till Södertälje och då tog vi tillfället i akt att shoppa en del Det blev en liten TV/plattskärm till gamla datorn, så att vi äntligen kan kånka ut gamla tjockteven. Dessutom blev det en del trevliga öl och tre (!) av dem har jag avsmakat ikväll. Till maten blev det en Jämtlands julöl och jag tyckte nog att den är snäppet bättre än Nils Oscars julöl, fylligare och rikare i smaken. Det blir fler såna i jul helt säkert.



Den andra ölen var långt mer komplex och är en riktig smuttöl. Det är en barley wine från Kanada, Solstice d'Hiver från Brasserie Dieu Du Ciel i Quebec. Synd att ha missat ett besök på bryggeriet/puben när jag ändå var i Quebec tidigare i år. Nåja, jag hann med ett besök på La Barberie i alla fall. Solsticed'Hiver är tungt, starkt och kryddrikt, med en markant bitter eftersmak.



Barley wine är riktigt smarrigt, men absolut inte någon törstsläckare eller matbärs. Jag drack nyligen en ännu häftigare variant än Solstice, nämligen Old Guardian från Stone Brewing Company. Men den är nästan löjligt dyr och snart slut på bolaget.



Däremot har jag helt missat Bötet från Nynäshamns ångbryggeri och den verkar vara väldigt slut i sortimentet. Snyft!



Dagens sista (?) öl (?) är Oud Beersel Oude Geuze Vieille från Brouwerij Oud Beersel. Det är första gången jag dricker en lambic eller rättare sagt geuze, som det är fråga om här. Det är ett märkligt mellanting mellan öl och cider trots att inga äpplen är inblandade. Inte helt behagligt vid första klunken, men jag tror det är för att det är helt nytt för mig. Men det känns som fel årstid för en torr och fruktig dryck.

Dagens julöl

Har börjat handla julöl, och tulla på förrådet. Ikväll är det Nils Oscar Kalasjulöl. Klart drickbar och säkert en utmärkt öl till julmaten, men som ensamdryck är den trots allt lite tunn.



Gårdagens Corsendonk Christmas Ale fungerar mycket bättre på egen hand. Den är fylligare, kryddigare och starkare, men finns bara på 25 centiliters flaskor. Fingerborg, liksom.



Lämplig julölsmusik är Everything But The Girl "Come on Home", men det skall vara versionen med bara piano och sång, inte stråkkladdsvarianten man hitta på iTunes och Spotify.

Rapport från köket

Förkyld och hemma håller jag mig mest i sovrummet och köket, de två mest renoverade rummen i huset! Men det är nog inte miljön som styr, utan basala behov av sömn och mat. Köket har fått ett par otippade prydnader i form av nya, men gamla, diskhanddukar. Rejäla grejor, men så har de militärt ursprung också:



Eftersom ingen i hushållet har varit i närheten av militärtjänstgöring är det lite skumt att vi har dem, men det är sannolikt något ärvt eller ett loppisfynd. De är knappast utslitna och behöver nog några vändor i tvätten innan känslan av stärkkrage försvinner.

Dagens andra fotobevis gäller en av mina mycket små insatser på matfronten idag, nämligen dagens andra mugg kaffeåmjölk. Sen några år är jag halvnöjd ägare till en liten espressogrunka i det lägre prissegmentet, en Hugin Prunus. Den gör rätt usel espresso, men används mest till att göra java till latten. Den har nästa varit på väg till återvinningen några gånger, eftersom den knappt värmt och skummat mjölken. Men inför skrotningshotet har den återhämtat sig och åstadkommer såna här konstverk när man vänder ryggen till:



Tja, den får väl bo kvar ett tag till. Men när jag finner det värt att öka utgifterna för koffeinmissbruket, så är den till salu!

Tage...

En postning från min favvo på P4 Sörmlands Morgonskiftet gör mig uppmärksam på att det är mer än 23 år sedan Tage Danielsson dog och hur töntigt det än kan låta så saknar jag honom fortfarande. Jag brukar inte sakna döda artister. Det skulle väl vara Ted Gärdestad och Minnie Riperton då.

Lotten Bergman skriver fint och roligt om Tage, Hasse och sin näsa, i den ordningen. Så fint att jag måste leta upp det finaste jag vet när det gäller Hasse och Tage (puh, rätt ordning!). Det är en 139 sekunder lång låt som finns med på den CD-skiva som följer med boken Hasse & Tage av Staffan Schöier och Stefan Wermelin.



Jag vet inte om låten heter något. Som mp3-fil på min iPod heter den bara Hasse & Tage, en titel lika god som en annan. Sångerskorna verkar vara Lissi Alandh, Monica Zetterlund, Gunver Bergqvist och Sonya Hedenbratt. Texten luktar Beppe Wolgers lång väg, men jag är inte säker:

(Monica, tal) Vi undrar just vad Hasse och Tage gör nu om dagarna. Men dom sitter väl däruppe i sin lilla röda stuga på Söder och...leker.

(Lissi) Och Hasse har en liten hund som bor i Hasses hatt.
Han lärde hunden vissla och odla en rabatt.
(Monica) Han lärde hunden fnittra skånskt, för skoj gör mänskan trygg.
Runt hela världen Hasse red på hundens gula rygg.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.

(Lissi) Och Tage har en groda han, som brukar dansa stepp.
Och båda har dom plommonstop och väst och silverkäpp.
(Monica) Var kväll dom går på music hall och äter i Soho,
men bäst av allt dom tycker om att segla i en sko.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.

(Gunver) Och Hasse har en dunig svan som föddes i en hägg.
Den kläckte på ett ostronskal en snigel ur ett ägg.
(Sonya) Och snigeln blev en matglad kock, som dukar glada bord,
(Alla) men vill du höra mer så får du ringa Svenska Ord.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.

Egentligen är texten mer nonsenspoesi än man egentligen förknippar med Hasse & Tage, men nog blandade de satir och politik med slapstick och trams på ett mycket begåvat sätt.

Jag skulle gärna lägga upp låten här, men orkar inte just, om det nu alls går. Men lagligt skulle det ju inte vara i alla fall. Köp boken istället, gärna på en bokhandel! Bara den enda låten är värd hela pengen.

OK! Uppdatering! Här är ett lamt försök att posta låten som video:

Kulturnatt i Södertälje 8/11 2008

Jag tillbringar nästan ett halvt dygn på Luna kulturhus i Södertälje och har nyss lyssnat på Elmore Janssons flygande cirkus. De beskrivs helt bisarrt i programmet som ett nytt band med rötterna i 1980-talspunken. Däremot stämmer den vidare beskrivningen om influenser från Muddy Waters och Roffe Wikström. Alltså ett band i Södertäljes bluestradition.





Mer blues finns det egentligen hos Kajsa Grytt som spelar just nu. Hon gjorde nyss en samling låtar baserade på möten med kvinnliga fångar på Färingsöanstalten. Kajsa växlar mellan akustisk gitarr och en Telecaster. Allt är inte perfekt, men det finns en närvaro och intensitet som gör henne betydligt mer angelägen än tradblues, hur välspelad den än är.



Jens Lapidus berättade tidigare i kväll om bakgrunden till sitt skrivande. Det började som notiser i en anteckningsbok på väg hem efter en dag i rätten. Han beskrev också hur han undviker att ha en polis som hjälte och centralfigur, ett upplägg som enligt honom är typisk för den svenska traditionen inom deckare och kriminallitteratur. Lapidus har också arbetat med sitt språk för att få fart i beskrivningarna och berättandet. Han ser själv fler paralleller mellan sitt skrivande och amerikansk tradition än med engelska och svenska spänningsförfattare.



Inför en glesnande publik avslutas Kulturnatten av poeten Daniel Boyacioglu. Jag lyssnade en kort stund, men var väl inte så intresserad. Det var också dags att packa ihop, hitta bilen och rulla hem mot Gnesta.



Jag har sagt det förr och säger det igen: även om alla enskilda uppträdanden är omistliga, så är det ändå så här jag tycker att bibliotek och kulturhus borde vara minst en gång i veckan. Festligt folkligt och fullsatt! Men eftersom det ligger ett väldigt stort arbete bakom såna här evenemang får man vara glad att det händer en gång per år. Tack alla som slet för att det skulle bli av!

Till slut något som finns kvar och kan beskådas även efter Kulturnatten, nämligen ett antal glada och ledsna mobiler som hänger i Lunagallerian utanför kulturhuset.

Spotify eller inte?

Jag lyckades vinna ett enmånads premiumabonnemang på Spotify i nån tävling Ford har. Det tog visserligen nån vecka innan Spotify hörde av sig, men när jag nu registrerat mig visar det sig att det krävs OSX 10.4 och jag min slöe och snåle fan är kvar på 10.3.9! Den Windowsmaskin jag tänkte testa med i stället är svårstartad som sjutton och husets schyssta XP-burk har barnen kedjat fast sig vid. Vad göra?

Efter lite förvirrat googlande hittade jag Deezer. Har inte registrerat mig, men den strömmar rätt bra ändå. Tjänsten är tydligen fransk och har förstås funnits jättelänge innan jag hittade den, men så lever jag rätt bra med mina 6000 låtar på iPoden. Deezer har sen maj 2008 ett avtal med Universal som kanske har väckt tjänsten till liv lite mer. Streamat känns dock inte aktuellt på min skakiga 3G-förbindelse på pendeltåget, där jag ju lyssnar mest. Och sen låter det ju ärligt talat jävligt dåligt och tokkomprimerat. Sämre än mina mp3or. Är Spotify bättre?

(Just nu på Deezer: Okkervil River "Black sheep boy". Lagom dystert en novemberkväll! Men jag hittade en fransyska jag måste kolla in: Emily Loizeau)

Det får väl bli lite Spotify på prov eller varför inte en sprillans ny Mac? (Nej, jag har ingen sjukdomsinsikt!)

Strömmingen!

Igår var det så dags för surströmmingen. Som kulinarisk minoritet är man ju tvungen att hitta några likasinnade för att fira den fermenterade fiskens högtid. Jag hittade en pappa, en syster och en kusin att smaska tillsammans med. Det blev fjolårsburkar av Oskars märke. Tillbehören var de vanliga odramatiska: mandelpotatis, gul och röd lök, västerbottensost och hårt tunnbröd. Kusinen som tillbringat åtskilliga år i Italien hade med sig italiensk öl av tre sorter. Speciellt den mörka sorten, Moretti La Rossa, var populär. Måltiden avslutades med kaktus-lime sorbet och holländsk kaffelikör. Kanske var det denna helt nya vilda mix som gav mig vissa magplågor! Här är bildbevisen:

1. Det rituella hackandet av löken.


2. Mandelpotatisens transsubstantiation


3. Frammanandet av fisken


4. Det flata brödets välsignande


5. Det välska ölets avtäckande


6. Frigörandet av burkens ande


7. Ritens fullbordande

Bloggträff

Jag har "tunt hår och glest mellan bloggarna", för att travestera Thore Skogman. Trots detta vågade jag mig på att besöka en bloggträff jag fått inbjudan till. Jag kom lite sent, eftersom jag också klämde in en snabb fika med en kär gammal kurskamrat. Det blev därför ingen räkmacka för min del, men det kanske jag inte behöver ångra om man ska tro denna CSI-analys med avslöjande bildbevis. Hann inte heller snappa alla namnen, men det har pappas salte granne full koll på. Och så till dokumentationen:

Det intervjuades och fotograferades tämligen hejdlöst.


Fotografen till synes nöjd efter fullbordad session.


Ombytta roller!


Fotografen testar en s.k. Hail Mary

Dagstidningar på Bökmässan

Tillbringade hela gårdagen på Bok & bibliotek och hade till och med ett miniseminarium som inte drog många själar. Ämnet är väl inte någon publikmagnet: "Morgondagens arkiverade tidning"

Men det är väldigt spännande att vi på Kungl. biblioteket tillsammans med Norrköpings tidningar kanske är på väg att hitta ett bättre sätt att spara och visa de två miljoner sidor dagstidningar som utkommer varje år i Sverige. Idag mikrofilmar vi fortfarande allt detta på svartvit film och denna film används verkligen flitigt. Den garanterar också att dagstidningarna finns kvar under mycket lång tid, sisådär 500 år eller mer.

Men med dagens färgtryck är resultatet på filmen inte alltid så lysande. Dessutom vill vi helt säkert ha materialet i digital form i framtiden och det vore då minst sagt jobbigt att behöva gå omvägen via skanning av filmen, när tidningarna själva har materialet i en digital form som är mycket bättre, nämligen de tjusiga pdf-filer som används för att göra tryckplåtar på tryckeriet. Det är dessa vi vill ha!

Och när vi väl har dem, och kan visa upp dem, då tror jag att vi får den publik som inte fanns på seminariet :-)

Derisory divides!

OK! Jag kunde hittat dit tidigare och jag har egentligen bara hört en låt ordentligt, men riktigt ordentligt då, typ fem gånger om dagen. Det är till allt annat en bra låt att ha i lurarna när man går. Och texten är rejält trotsig och kaxig. Favoritraden är:

your derisory divides will never unhinge us

Det måste helt klart bli mer Arctic Monkeys!

ärrässäss?

Var idag på en konferens om dagstidningar och tidskrifter på bibliotek. Första inslaget var en presentation från EBSCO av deras egna databaser och av PressDisplay, en utmärkt betaltjänst med över 600 dagstidningar. I förbigående sa killen som presenterade att man kunde lägga in bevakning med RSS av olika tidskrifter m.m. Han fick då frågan av en inte lastgammal bibliotekarie om vad RSS är för nåt och förklarade kort och klargörande.

Som Bloglinesmissbrukare undrar man ju hur någon kan ha undgått det, men det kanske inte är så konstigt. Dels kanske inte behovet av att bevaka med RSS är så utbrett och så är det ju nåt exkluderande med akronymer. Det hjälper ju knappast att det enligt Wikipedia finns tre förklaringar av vad RSS står för:

"Really Simple Syndication (RSS 2.0)", "RDF Site Summary (RSS 1.0 and RSS 0.90)", or "Rich Site Summary (RSS 0.91)"

Dags för en sexigare och begripligare benämning?

Chronicling America: Historic American Newspapers

Chronicling America: Historic American Newspapers är ett mycket intressant och långsiktigt projekt för digitalisering av dagstidningar. Library of congress i USA står bakom det, samordnar arbetet och sätter upp standarder, men själva digitaliseringen görs av olika bibliotek och institutioner med stöd från National Endowment for the Humanities (NEH). Projektet kallas också National Digital Newspaper Program (NDNP) och är planerat att pågå i tjugo år.

Det finns ett RSS-flöde att prenumerera på. En av de senaste gamla nyheterna var mordet på president McKinley 1901, rapporterat "The Hazel Green Herald" från Hazel Green i Kentucky. Jag hade naturligtvis inte en susning om att mördaren var en polskättad anarkist, Leon Czolgosz. Se där vad man ofrivilligt kan lära sig.

Google och dagstidningarna

Ni kanske har sett det här redan, men Google har nu lagt ut en del äldre tidningsmaterial i sin tjänst News, som en deltjänst kallad News Archive Search. Här är pressmeddelandet.

Resultatet verkar vara mycket blandat, ibland ruggigt dåligt, och än så länge verkar det mest gälla en titel för direkt visning (Pittsburgh Post-Gazette, 2,34 miljoner träffar), även om New York Times finns med som pdf-filer. Ett något förvirrande upplägg!

Här en artikel om bomber över Stockholm 1944.

Glada lappen

Vacklade av pendeltåget och möttes av en lapp som gjorde gråvädret något mer uthärdligt. Förmodligen en mindre släkting till lördagens tokskyltning i Gnesta.

Lååång dag

Kom till jobbet kl. 8 och gick därifrån 19.30, men satt knappt på min plats. Kickoff med ett projekt stor del av dagen, samt ett inplanerat möte kl. 18. Så det är bara hem och vända, typ. Hösten har inträtt och det blir skönt att vara ledig på fredag. Mitt larmande soundtrack på hemvägen är Doves "Some Cities", som jag lyssnat orättvist lite på. Skulle vilja se dem live igen. Såg dem på Stockholms universitet för 5-6 år sedan. Måste nog leta upp lite mer av Sub Sub, som de hette innan deras studio brann. Två fullängdare verkar de ha hunnit med, men jag har bara tre låtar på min IPod.

Regnig skyltlördag

En regnig lördag i Gnesta lystes upp av några skyltar, tydligen gjorda med anledning av någons 30-årsdag. Det tackar vi för!

Långsamt in i sommaren...

Två veckor till semester! Egentligen borde man jobba nu när pendeltågen börjar tömmas och antalet möten per vecka är lika med noll.

Halvdag idag och ett möte, men ett rätt bra mitt i all ovisshet. Kunniga, men prövande och kritiska, kollegor är det alltid ett nöje att samtala med. pratade för mycket som vanligt, men nån får väl säga åt mig att hålla käften, dårå!

Dagens låt är Song for Adam med Jackson Browne:
"Now the story's told that Adam jumped, but I've been thinking that he fell"

Åren går...

Jag hade missat den här: Fucking Åmål - 30 years later

Tyvärr kan det mitt i parodin kännas obehagligt bekant.

Punka

Tog en tur på 1,6 mil på förmiddagen. Provade av cykla runt Valasjön och det funkade utmärkt. Sen skulle vi på en liten sommarfest på Kvigärde och då upptäckte jag punkan. Måste ha blivit under förmiddagsturen, men då märkte jag inget. Orkar nog inte laga den ikväll :-(

Annars...

...är det mycket vatten och Jackson Browne som gäller en så här varm dag - och kall öl framåt kvällen!

Dagens promenad

Det blev en mil plus styrketräning på förmiddagendenna lediga torsdag, sedan knäckebröd, sill och långfil. Hittade en ny liten väg förbi scoutstugan (tror jag) och skall försöka cykla samma väg, utom sista biten som var väldigt brant. På programmet idag finns också biltvätt, staketmålning, garageröjning, husstädning, matlagning m.m. Och helst en cykeltur! Får se vad jag hinner
:-)

Haikujournalistik

Ana Marie Cox på Time använder Twitter för kortkort rapportering:
http://twitter.com/anamariecox

De senaste inlägget är snärtigt, och lätt obehagligt:

another thought from the whcd: imagine what you'd find out from waterboarding Kissinger. Not sure I'd want to know.

Artikel i NYT om fenomenet: http://www.nytimes.com/2008/01/21/technology/21link.html?ref=politics

Cykelpremiär!

Japp, våren är här! Det känns åtminstone så när man kan cykla utan frostskador 23 februari. Det blev en mil med mössa under hjälmen och handskar mot vinden. Mycket skönare att värma upp med en tur utomhus före styrketräningen. Men det känns att det är några månader sen sist.

Sent tåg

Stormöte i hörsalen på jobbet nu på eftermiddagen. Föreläsning av en familjeterapeut och därefter mingel med buffé och vin. Missade tåget 18.12, men med Joan Osborne i lurarna och mobilt bredband blir väntan trivsam och rent av produktiv.

Fejstrams

Facebook är ju ibland en plåga, med kedjebrevsquizzer och sånt. Men en del trams livar upp. Min fejsbokvän Carl von Linné har fått ett meddelande från sin fejanpolare Gustaf III: