torsdag, november 27, 2008

Rapport från köket

Förkyld och hemma håller jag mig mest i sovrummet och köket, de två mest renoverade rummen i huset! Men det är nog inte miljön som styr, utan basala behov av sömn och mat. Köket har fått ett par otippade prydnader i form av nya, men gamla, diskhanddukar. Rejäla grejor, men så har de militärt ursprung också:

Kronans dukar

Eftersom ingen i hushållet har varit i närheten av militärtjänstgöring är det lite skumt att vi har dem, men det är sannolikt något ärvt eller ett loppisfynd. De är knappast utslitna och behöver nog några vändor i tvätten innan känslan av stärkkrage försvinner.

Dagens andra fotobevis gäller en av mina mycket små insatser på matfronten idag, nämligen dagens andra mugg kaffeåmjölk. Sen några år är jag halvnöjd ägare till en liten espressogrunka i det lägre prissegmentet, en Hugin Prunus. Den gör rätt usel espresso, men används mest till att göra java till latten. Den har nästa varit på väg till återvinningen några gånger, eftersom den knappt värmt och skummat mjölken. Men inför skrotningshotet har den återhämtat sig och åstadkommer såna här konstverk när man vänder ryggen till:

Extreme cappucino

Tja, den får väl bo kvar ett tag till. Men när jag finner det värt att öka utgifterna för koffeinmissbruket, så är den till salu!

tisdag, november 18, 2008

Tage...

En postning från min favvo på P4 Sörmlands Morgonskiftet gör mig uppmärksam på att det är mer än 23 år sedan Tage Danielsson dog och hur töntigt det än kan låta så saknar jag honom fortfarande. Jag brukar inte sakna döda artister. Det skulle väl vara Ted Gärdestad och Minnie Riperton då.

Lotten Bergman skriver fint och roligt om Tage, Hasse och sin näsa, i den ordningen. Så fint att jag måste leta upp det finaste jag vet när det gäller Hasse och Tage (puh, rätt ordning!). Det är en 139 sekunder lång låt som finns med på den CD-skiva som följer med boken Hasse & Tage av Staffan Schöier och Stefan Wermelin.



Jag vet inte om låten heter något. Som mp3-fil på min iPod heter den bara Hasse & Tage, en titel lika god som en annan. Sångerskorna verkar vara Lissi Alandh, Monica Zetterlund, Gunver Bergqvist och Sonya Hedenbratt. Texten luktar Beppe Wolgers lång väg, men jag är inte säker:

(Monica, tal) Vi undrar just vad Hasse och Tage gör nu om dagarna. Men dom sitter väl däruppe i sin lilla röda stuga på Söder och...leker.

(Lissi) Och Hasse har en liten hund som bor i Hasses hatt.
Han lärde hunden vissla och odla en rabatt.

(Monica) Han lärde hunden fnittra skånskt, för skoj gör mänskan trygg.
Runt hela världen Hasse red på hundens gula rygg.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.


(Lissi) Och Tage har en groda han, som brukar dansa stepp.
Och båda har dom plommonstop och väst och silverkäpp.

(Monica) Var kväll dom går på music hall och äter i Soho,
men bäst av allt dom tycker om att segla i en sko.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.


(Gunver) Och Hasse har en dunig svan som föddes i en hägg.
Den kläckte på ett ostronskal en snigel ur ett ägg.

(Sonya) Och snigeln blev en matglad kock, som dukar glada bord,
(Alla) men vill du höra mer så får du ringa Svenska Ord.

Sjung, dagarna går.
Sjung, vintern blir vår.


Egentligen är texten mer nonsenspoesi än man egentligen förknippar med Hasse & Tage, men nog blandade de satir och politik med slapstick och trams på ett mycket begåvat sätt.

Jag skulle gärna lägga upp låten här, men orkar inte just, om det nu alls går. Men lagligt skulle det ju inte vara i alla fall. Köp boken istället, gärna på en bokhandel! Bara den enda låten är värd hela pengen.

OK! Uppdatering! Här är ett lamt försök att posta låten som video:
video

lördag, november 08, 2008

Kulturnatt i Södertälje 8/11 2008

Kulturnattens guldskynke

Jag tillbringar nästan ett halvt dygn på Luna kulturhus i Södertälje och har nyss lyssnat på Elmore Janssons flygande cirkus. De beskrivs helt bisarrt i programmet som ett nytt band med rötterna i 1980-talspunken. Däremot stämmer den vidare beskrivningen om influenser från Muddy Waters och Roffe Wikström. Alltså ett band i Södertäljes bluestradition.

Elmore Janssons flygande cirkus på scen

Elmore Janssons flygande cirkus på scen

Mer blues finns det egentligen hos Kajsa Grytt som spelar just nu. Hon gjorde nyss en samling låtar baserade på möten med kvinnliga fångar på Färingsöanstalten. Kajsa växlar mellan akustisk gitarr och en Telecaster. Allt är inte perfekt, men det finns en närvaro och intensitet som gör henne betydligt mer angelägen än tradblues, hur välspelad den än är.

Kajsa Grytt

Jens Lapidus berättade tidigare i kväll om bakgrunden till sitt skrivande. Det började som notiser i en anteckningsbok på väg hem efter en dag i rätten. Han beskrev också hur han undviker att ha en polis som hjälte och centralfigur, ett upplägg som enligt honom är typisk för den svenska traditionen inom deckare och kriminallitteratur. Lapidus har också arbetat med sitt språk för att få fart i beskrivningarna och berättandet. Han ser själv fler paralleller mellan sitt skrivande och amerikansk tradition än med engelska och svenska spänningsförfattare.

Jens Lapidus

Inför en glesnande publik avslutas Kulturnatten av poeten Daniel Boyacioglu. Jag lyssnade en kort stund, men var väl inte så intresserad. Det var också dags att packa ihop, hitta bilen och rulla hem mot Gnesta.

Daniel Boyacioglu

Jag har sagt det förr och säger det igen: även om alla enskilda uppträdanden är omistliga, så är det ändå så här jag tycker att bibliotek och kulturhus borde vara minst en gång i veckan. Festligt folkligt och fullsatt! Men eftersom det ligger ett väldigt stort arbete bakom såna här evenemang får man vara glad att det händer en gång per år. Tack alla som slet för att det skulle bli av!

Till slut något som finns kvar och kan beskådas även efter Kulturnatten, nämligen ett antal glada och ledsna mobiler som hänger i Lunagallerian utanför kulturhuset.

Luna kulturhus mobiler

torsdag, november 06, 2008

Spotify eller inte?

Jag lyckades vinna ett enmånads premiumabonnemang på Spotify i nån tävling Ford har. Det tog visserligen nån vecka innan Spotify hörde av sig, men när jag nu registrerat mig visar det sig att det krävs OSX 10.4 och jag min slöe och snåle fan är kvar på 10.3.9! Den Windowsmaskin jag tänkte testa med i stället är svårstartad som sjutton och husets schyssta XP-burk har barnen kedjat fast sig vid. Vad göra?

Efter lite förvirrat googlande hittade jag Deezer. Har inte registrerat mig, men den strömmar rätt bra ändå. Tjänsten är tydligen fransk och har förstås funnits jättelänge innan jag hittade den, men så lever jag rätt bra med mina 6000 låtar på iPoden. Deezer har sen maj 2008 ett avtal med Universal som kanske har väckt tjänsten till liv lite mer. Streamat känns dock inte aktuellt på min skakiga 3G-förbindelse på pendeltåget, där jag ju lyssnar mest. Och sen låter det ju ärligt talat jävligt dåligt och tokkomprimerat. Sämre än mina mp3or. Är Spotify bättre?

(Just nu på Deezer: Okkervil River "Black sheep boy". Lagom dystert en novemberkväll! Men jag hittade en fransyska jag måste kolla in: Emily Loizeau)

Det får väl bli lite Spotify på prov eller varför inte en sprillans ny Mac? (Nej, jag har ingen sjukdomsinsikt!)