Lååång dag

Kom till jobbet kl. 8 och gick därifrån 19.30, men satt knappt på min plats. Kickoff med ett projekt stor del av dagen, samt ett inplanerat möte kl. 18. Så det är bara hem och vända, typ. Hösten har inträtt och det blir skönt att vara ledig på fredag. Mitt larmande soundtrack på hemvägen är Doves "Some Cities", som jag lyssnat orättvist lite på. Skulle vilja se dem live igen. Såg dem på Stockholms universitet för 5-6 år sedan. Måste nog leta upp lite mer av Sub Sub, som de hette innan deras studio brann. Två fullängdare verkar de ha hunnit med, men jag har bara tre låtar på min IPod.

Regnig skyltlördag

En regnig lördag i Gnesta lystes upp av några skyltar, tydligen gjorda med anledning av någons 30-årsdag. Det tackar vi för!

Långsamt in i sommaren...

Två veckor till semester! Egentligen borde man jobba nu när pendeltågen börjar tömmas och antalet möten per vecka är lika med noll.

Halvdag idag och ett möte, men ett rätt bra mitt i all ovisshet. Kunniga, men prövande och kritiska, kollegor är det alltid ett nöje att samtala med. pratade för mycket som vanligt, men nån får väl säga åt mig att hålla käften, dårå!

Dagens låt är Song for Adam med Jackson Browne:
"Now the story's told that Adam jumped, but I've been thinking that he fell"

Åren går...

Jag hade missat den här: Fucking Åmål - 30 years later

Tyvärr kan det mitt i parodin kännas obehagligt bekant.

Punka

Tog en tur på 1,6 mil på förmiddagen. Provade av cykla runt Valasjön och det funkade utmärkt. Sen skulle vi på en liten sommarfest på Kvigärde och då upptäckte jag punkan. Måste ha blivit under förmiddagsturen, men då märkte jag inget. Orkar nog inte laga den ikväll :-(

Annars...

...är det mycket vatten och Jackson Browne som gäller en så här varm dag - och kall öl framåt kvällen!

Dagens promenad

Det blev en mil plus styrketräning på förmiddagendenna lediga torsdag, sedan knäckebröd, sill och långfil. Hittade en ny liten väg förbi scoutstugan (tror jag) och skall försöka cykla samma väg, utom sista biten som var väldigt brant. På programmet idag finns också biltvätt, staketmålning, garageröjning, husstädning, matlagning m.m. Och helst en cykeltur! Får se vad jag hinner
:-)

Haikujournalistik

Ana Marie Cox på Time använder Twitter för kortkort rapportering:
http://twitter.com/anamariecox

De senaste inlägget är snärtigt, och lätt obehagligt:

another thought from the whcd: imagine what you'd find out from waterboarding Kissinger. Not sure I'd want to know.

Artikel i NYT om fenomenet: http://www.nytimes.com/2008/01/21/technology/21link.html?ref=politics

Cykelpremiär!

Japp, våren är här! Det känns åtminstone så när man kan cykla utan frostskador 23 februari. Det blev en mil med mössa under hjälmen och handskar mot vinden. Mycket skönare att värma upp med en tur utomhus före styrketräningen. Men det känns att det är några månader sen sist.

Sent tåg

Stormöte i hörsalen på jobbet nu på eftermiddagen. Föreläsning av en familjeterapeut och därefter mingel med buffé och vin. Missade tåget 18.12, men med Joan Osborne i lurarna och mobilt bredband blir väntan trivsam och rent av produktiv.

Fejstrams

Facebook är ju ibland en plåga, med kedjebrevsquizzer och sånt. Men en del trams livar upp. Min fejsbokvän Carl von Linné har fått ett meddelande från sin fejanpolare Gustaf III:

Halvblint

Vi har just kört drygt 40 mil från västkusten till Gnesta. Det var lite trafik och vi hade dagsljus större delen av vägen. Men när vi kom en bit uppåt landet blev det mörkt och då märker man att förskräckande många medtrafikanter kör med bara en fungerande strålkastare. Grrr! Skall det behövas ett verkstadsbesök eller vadå?

Fina bilder i hårt väder

I en hård sydvästlig vind rullade vi ut på Tjörn för att besöka Nordiska akvarellmuseets utställning "Bilden, barnet och berättelsen". Den värmde mycket. Allt föll mig i och för sig inte i smaken. Jag har alltid blivit lätt illamående av Jockum Nordström, utan att kunna förklara varför. Anna-Clara Tidholm däremot är en gammal favorit och det var fint att se originalen till "Kaspers alla dagar".

Svein Nyhus bilder till "Snill" var också mycket sevärda, med Gro Dahles berättelse om den lilla flickan som var så snäll och tyst att hon bokstavligen försvann in i väggen. Utställningen innehöll en blandning av bilder till svenska och utländska bilderböcker. Vissa av de utländska är, som "Snill", inte utgivna på svenska, ännu, men en del av dem kunde avnjutas på svenska via plattskärmar och hörlurar.

Svartjobb i köket!

I ett desperat försök att variera pastaätandet kokade jag idag svart spagetti. Den var klart mer spännande före kokningen och blev snarast mörkgrå. Smaken och konsistensen var helt OK, men priset var egentligen hårresande: 26 spänn för ett halvt kilo. Förmodligen första och sista gången den dyker upp i det här huset. Det är mycket bättre att lägga pengarna på någon god färsk pasta.

Köksinvigning

Köksprojektet är nu nästan klart. Lite puts kvarstår, som gardinstång och rätt kuddar i kökssoffan, även känd som pansarkryssaren Hemnes. Skjutdörrarna har gjort ett rum av det som tidigare mest var ett matosande annex till hall och vardagsrum. Kronan på verket är i mina ögon den lilla läderklädda ljudgrunkan, som tillsammans med dörrarna gör att man kan dundra på Rufus Wainwrights Dinner at Eight, medan resten av familjen brölar TV i vardagsrummet. Ljudgrunkan ger dessutom nostalgivibbar, eftersom jag under många år använt min farmors gamla läderklädda transistorradio från Aga. Den är tyvärr nästan oanvändbar numera, men får vara kvar eftersom den har rent estetiska kvaliteter. Tyvärr har jag svårt att tro att den nya ljudgrunkan överlever lika länge som farmors radio.

Zetterberg öser på!

På min lilla ort händer väl inte så väldigt mycket, men det finns en del tappra arrangörer av konserter och dylikt. Igår hade kulturföreningen på orten ordnat hit Sven Zetterberg (Wikipedia), som röjde rejält på Elektron. Sven själv var förstås hur bra som helst, särskilt efter halvtidspausen, men bandet var enormt svängigt. Särskilt mycket gillade jag gitarristen Anders Lewén. Det var en hel del spontandans, men jag nöjde mig med en vända på golvet. Detta var lyckligtvis bara den första av tre Zetterberg-konserter i höst och vinter. 24/11 är det nostalgi på Luna kulturhus i Södertälje med Blue Fire (och Friskt Vatten) och 19/12 återförenas Chicago Express för en kväll på Oktoberteatern i Södertälje. Det blir en blå höst.

Ny cykel, snälla!

Jag har visserligen en trevlig hoj, men får god lust att byta upp mig när jag ser Specialized Stumpjumper FSR 29. Jag har aldrig kört fulldämpat och kanske inte behöver det, men den här cykeln ger mig helt enkelt habegär! Återstår att se vad den kan kosta i Sverige. I USA kostar den 4100 dollar.

Gillian var här!

Jo, det var fantastiskt. Glenn har en fin upptagning av Knuckleball catcher. Vi hade köpt biljetter med tillhörande bentolåda på Berns asiatiska, mest för att inte hamna för långt bak, men benton var helt OK. Men när vi väl hade bänkat oss på Berns upptäckte jag att Gillian Welch och David Rawlings satt en bit bort! Borde väl ha bett om autograf eller nåt, men jag är inte mycket för fetischer. Konserten var i alla fall varm och fin. En stor skillnad mot skivorna är den plats Rawlings gitarrspel får ta. Jag tycker hans solon är mycket egna. Det är nästan lite Django ibland, Neil Young-rockigt ibland, blandat med blues och country, ibland på gränsen till vad som funkar tempomässigt och melodiskt. Welch hukar över sin gitarr under en del solon och ler snett och mystiskt. Och The way it will be/Throw me a rope är en av deras finaste låtar, snart på skiva hoppas jag.

Gillian kommer!

Jag har haft funderingar på att tillfälligt emigrera till det stora landet i väster för att få se Gillian Welch (AM/WP) i levande livet. Lyckligtvis, och tyvärr, kommer hon till Stockholm och Chinateatern den första augusti och jag har biljett på tredje raden!

Gillian Welch fick en del uppmärksamhet i samband med O Brother, Where Art Thou? och fanns med på scen i konsertfilmen Down from the Mountain, men är väl inte så välkänd i Sverige. Jag har sett i någon artikel att Veronica Maggio gillar hennes musik, så jag kanske inte blir ensam på konserten.

Jari Haapalainen skriver kort och klokt om henne hos Luger. Jag tycker hans iakttagelse att 1980- och 1990-talet är en stark influens är helt riktig. Gillian är inte bara tradition och inte heller någon popifierad folk- eller countrymusik. Jag ser fram emot konserten och nästa skiva. Sen får jag väl hitta på ett annat skäl att emigrera, till exempel festivalen Merlefest!

Förutom spelningen i Stockholm uppträder Gillian på ytterligare tre ställen i Skandinavien. Festivalen Down on the Farm i norska Halden får besök lördag fjärde augusti. De har en sida om Gillian och därtill lagt ut en biografi (PDF) från hennes skivbolag Acony.

Puremusic har med författarens tillstånd återpublicerat Alex Wilkinsons långa artikel om Gillian från The New Yorker. Den finns även som PDF, men då utan bilder, till exempel den fina på David Rawlings i färd med att stämma sin Epiphone Olympic från 1935.

Förmodligen och förhoppningsvis är David Rawlings med i Stockholm. Båda hans röst och hans egenartade gitarrspel är viktiga delar i Gillians musik. Om man är en smula nördig och vill veta mer om gitarrerna och annan utrustning finns det bland annat denna korta text från Acoustic Guitar. Ett exempel på Rawlings gitarrspel finns i denna version av Jack-A-Roe, en låt som Joan Baez, Grateful Dead och Bob Dylan spelat in.

Wait, wait...

Jag har mer poddradio på iPoden än jag behöver, men helt oundgängligt varje vecka är Wait wait...don't tell me. Rappt, roligt och delvis obegripligt för den som inte har full koll på amerikansk inrikespolitik. Men det är rätt lärorikt också och jag plågar min närmaste krets med citat ur programmet. Den ordvrängande programledaren Peter Sagal och hans farbroderlige bisittare Carl Kassel är alltid pålitliga. Panelen med deltagare växlar. En ny bekantskap för min del är den skarpa Paula Poundstone. Ladda mp3-spelaren och lyssna!